WLTP ljuger inte, men din vinterräckvidd gör det

Det första många nya elbilsägare känner är besvikelse. Bilen lovade 476 kilometer, mätaren visar 320, och utanför är det minus tio. Slutsatsen blir lätt att tillverkaren ljög. Det gjorde den inte, men marknadsföringen lät bli att berätta hela sanningen, och där kommer vi in.

WLTP är ett standardiserat labbtest. Det körs i runt 23 grader, utan värme på, utan motorvägsfart i timmar, utan vinterdäck. Siffran är inte påhittad, den är jämförbar mellan bilar, vilket är hela poängen. Problemet är att verkligheten i Sverige sällan är 23 grader och stillastående luft.

Tre saker äter räckvidd på vintern. Kylan gör litiumjonbatteriet trögare, kemin helt enkelt funkar sämre kall. Kupévärmen drar ström direkt från batteriet i stället för från en motor som ändå blir varm. Och vinterdäck plus snömodd ökar rullmotståndet. Tillsammans kan de kosta 20–40 procent, och i extrem kyla mer. Det är inte en defekt. Det är samma fysik i varje elbil oavsett märke.

Vad gör du med det? Räkna med 65–70 procent av WLTP som din realistiska vinterräckvidd, och planera efter det. En bil som anges till 450 km blir då en trygg 300-kilometersbil i februari, vilket för de allra flesta pendlare fortfarande är gott och väl mer än en arbetsvecka mellan laddningarna.

Två vanor halverar problemet. Förkonditionera bilen medan den hänger i sladden på morgonen, så värmer du kupé och batteri på nätström i stället för på räckvidd. Och en värmepump (standard på allt fler modeller, tillval på vissa) återvinner spillvärme och kan ge tillbaka flera mil i kyla. Står valet mellan två snarlika bilar är värmepumpen ett av de mest underskattade kryssen i beställningen.

Den ärliga sammanfattningen: sluta jämför vinterverklighet med sommarbroschyr. Jämför WLTP mot WLTP när du väljer bil, och realräckvidd mot realräckvidd när du planerar resan. Den biltillverkare som vågar trycka en vintersiffra på sin reklam ska du för övrigt belöna med din uppmärksamhet, det är ärligare än de flesta.